Värsta natten någonsin..
Natten tills igår va nog det värsta jag varit med om..
Värre än de jag skrivit om tidigare!
Kan ju inte sova på den här förbannade madrassen jag köpt, och runt 01 sådär så började jag känna att jag fick sån otrolig smärta i svanken. Visste inte om det var värkar eller vad det kunde vara. Låg och försökte få det att sluta.. Men det gjorde det inte, gick upp och gick runt i lägenheten. Hjälpte inte..
Fick väcka Johan som blev orolig.. sedan ringde jag till mamma och frågade vad de kunde vara. Hon sa jag skulle ringa till Näl, då gjorde jag det..
De trodde inte att det var värkar som jag hade, eftersom det bara satt vid en punkt. Nehe tänkte jag, vad ska jag göra då..?!
Fick ta mig tabletter och fick lägga mig i Johans säng.. det stillade värken litegran, men inte mycket.
Till sist ringde Johans väckarklocka.. då var klockan 06.15..
Jag hade alltså inte sovit en blund på hela natten.. och hade fortfarande en sån otrolig värk.. och tabletterna började ju självklart att gå ur också..
Fick ringa till min barnmorska när hennes teltid hade börjat, men hon var på kurs. FAN tänkte jag, så jag fick ringa ner till UM när jag fick prata med Ulrika..
Hon blev lite orolig så hon bad mig komma på direkten..
När jag kom dit så kollade hon om barnet var påväg, men det var det inte. Lyssnade på hjärtljuden och kände efter och allting lät/såg bra ut.. Det var en otroligt skön känsla att få höra..
Hon visste inte vad det kunde vara me svanken, antagligen en muskel.. hm, (madrassen??!) tänkte jag direkt.
Sedan så tog hon dock blodtrycket på mig och det hade ju självklart stigit ännu en gång och sedan så hade jag fått protein i urinet, vilket inte är en bra kombination..
Så jag fick komma tillbaka på eftermiddagen och ta ett nytt blodtryck, och det låg på samma då..
Och idag på eftermiddagen ska jag dit igen och se om det stigit något, och har det de så blir jag ivägskickad till Näl igen för att se om jag har början till havandeskapsförgiftning. Och där kan jag bli inlagd..
Låter det kul?
Många vänner man inte känner igen alls efter att man blivit gravid. Man ser verkligen skillnad på vilka som är riktiga vänner och faktist bryr sig. Bara tråkigt att man trodde bättre om endel såhär länge....
Värre än de jag skrivit om tidigare!
Kan ju inte sova på den här förbannade madrassen jag köpt, och runt 01 sådär så började jag känna att jag fick sån otrolig smärta i svanken. Visste inte om det var värkar eller vad det kunde vara. Låg och försökte få det att sluta.. Men det gjorde det inte, gick upp och gick runt i lägenheten. Hjälpte inte..
Fick väcka Johan som blev orolig.. sedan ringde jag till mamma och frågade vad de kunde vara. Hon sa jag skulle ringa till Näl, då gjorde jag det..
De trodde inte att det var värkar som jag hade, eftersom det bara satt vid en punkt. Nehe tänkte jag, vad ska jag göra då..?!
Fick ta mig tabletter och fick lägga mig i Johans säng.. det stillade värken litegran, men inte mycket.
Till sist ringde Johans väckarklocka.. då var klockan 06.15..
Jag hade alltså inte sovit en blund på hela natten.. och hade fortfarande en sån otrolig värk.. och tabletterna började ju självklart att gå ur också..
Fick ringa till min barnmorska när hennes teltid hade börjat, men hon var på kurs. FAN tänkte jag, så jag fick ringa ner till UM när jag fick prata med Ulrika..
Hon blev lite orolig så hon bad mig komma på direkten..
När jag kom dit så kollade hon om barnet var påväg, men det var det inte. Lyssnade på hjärtljuden och kände efter och allting lät/såg bra ut.. Det var en otroligt skön känsla att få höra..
Hon visste inte vad det kunde vara me svanken, antagligen en muskel.. hm, (madrassen??!) tänkte jag direkt.
Sedan så tog hon dock blodtrycket på mig och det hade ju självklart stigit ännu en gång och sedan så hade jag fått protein i urinet, vilket inte är en bra kombination..
Så jag fick komma tillbaka på eftermiddagen och ta ett nytt blodtryck, och det låg på samma då..
Och idag på eftermiddagen ska jag dit igen och se om det stigit något, och har det de så blir jag ivägskickad till Näl igen för att se om jag har början till havandeskapsförgiftning. Och där kan jag bli inlagd..
Låter det kul?
Många vänner man inte känner igen alls efter att man blivit gravid. Man ser verkligen skillnad på vilka som är riktiga vänner och faktist bryr sig. Bara tråkigt att man trodde bättre om endel såhär länge....
Kommentarer
Postat av: icka
ne men fy din stackare linda, hoppas det visar sig bättre på nästa provtagning då! å har du kvar kvittot på sängen så byt ut den....
kan ju inte ha det så här heller...
hoppas allt löser sig kramar från mig
Trackback
