Linda

Nu har jag tagit mig tid till att skriva lite om förlossningen. Finns inte all tid i världen längre, så nu passar jag på, en månad efteråt.

Nåväl, allting började på lördagsnatten den 7 mars. Jag vaknade utav att jag hade kramper i magen. (och nu pratar vi inte om vanligt magknip, utan riktiga kramper). Fick upp och in på toa och tryckte in fingrarna i halsen för att få spy. Å märkligt nog gick det mesta utav kramperna bort, men bleb ändå orolig för hade aldrig kännt så innan.
Ringde till Näl på morgonen den 8 mars och berättade att jag hade haft riktiga kramper i magen. Hon jag fick prata med tyckte märkligt nog att jag skulle avvakta, och verkade inte tycka det var allvarligt alls. Nehepp tänkte jag.. (jag har nämnligen blivit inskickad till näl för misstänkt havandeskapsförgiftning flera gånger)..
Dagen tog jag mig ändå egenom utan problem.. men natten var den värsta jag varit med om. Vaknade ännu en gång utav att ha kramp i magen, och kramperna gjorde dubbelt så ont som dagen innan. Fick väcka Johan som blev orolig, sedan slängde jag mig på telefonen till Näl igen. Då fick jag prata med ngn annan, och hon bad mig komma in på störten. Vi tog med den packade väskan och hävde oss iväg in i bilen. När vi åkt ut på gatan så märkte Johan att de va något krångel me bilen, så vi fick åka och låna mammas bil.
Vi var jättetrötta på vägen dit, men tog oss allt fram välbehållna..  Ringde på förlossningsklockan runt 03.30 (om jag minns rätt..)
Sedan vidare in på förlossningsavdelningen där vi blev mottagna av en barnmorska som kände på mig, tog prover och försökta mäta kurvan på mig. Men jag klarade inte utav att ha den runt mig för när jag fick sammandragningar så spydde jag rätt ut.
Barnmorskan frågade mig om jag trodde att jag fått spysjukan, men det visste jag att det inte var.
Runt kl 07.00 så fick vi byta rum och samt så kom det ny personal på morgonen. Då fick jag reda på hur mina prover såg ut.. och de såg inte bra ut, för jag hade gått havandeskapsförgiftning och min lever hade svullnat upp. (det var därför jag spydde när jag fick sammandragningar), så barnmorskorna och doktorn tittade på mig och sa "det enda botet mot detta är förlossning" och frågade vad jag tyckte om det. "Gärna för min del, sa jag".. sedan så kände de på min livmoderkapp och gjorde någonting. Sedan så fick vi lite tid till att sova innan de skulle sätta igång mig. (Inte för att vi kunde sova mer än en halvtimme eller ngt, men vi fick vila iaf.)
Runt 14 så kom det inrullandes mat och Johan åkte och käkade, sedan kom han tillbaka runt 15.00..
Då kom det ännu en gång ny personal som satte igång mig 16.20 (sprutade in gel i mig). Och så talade de om att det kanske inte skulle fungera första försöket, och att de skulle göra en ny bedömning 22.00 om det inte hänt någon tills dess. 
Johan och jag fick lite till att komma ut och få lite luft, samt att vi handlade lite mat åt honom som han kunde ha i kylen där inne. Sedan så kom vi tillbaka, och klockan gick.. kl 20.00 så gick vi och satte oss och tittade på Familjen annorlunda och senare 2½ men, då jag började känna att jag fick ont i ryggen.. (men tänkte inte så mkt på det, eftersom jag hade ischias och att det likaväl kunde vara det)..
Klockan blev 22.00 och ny personal hade kommit och då skulle de mäta kurvan på mig och jag började få riktiga och täta sammandragningar men grejen de mäter med kurvan fungerade inte som den skulle, så personalen kunde inte se om jag hade sammandragningar eller inte. (Vilket faktist var riktigt irriterande..)
De bestämmde att jag skulle sova under natten och att de skulle göra ett nytt försök till morgon. Jag protesterade och talade om att jag verkligen hade börjat få ont. Men jag fick två sömntabletter och två alvedon, för att försöka sova. Och när jag väl svalde vattnet till dem så hostade jag till och vattnet gick på mig.
Då blev jag skräckslagen och tryckte på signalklockan, så att ngn skulle komma. Men då sa de än en gång att jag skulle sova.. (Ja, hur lätt var det tänkte vi.)
Runt 01.00 så fick vi byta rum igen, för ngn annan behövde tydligen vårat rum (??).. så vi fick dela rum med en annan. Där började mina värkar komma ordentligt. Jag skrek och tryckte på signalklockan flera gånger. Då skulle de se hur mkt jag var öppen. Då  låg Robins huvud kant med någonting än så länge, och de försökte fortfarande försöka få mig att sova. Vilket inte gick! Vi fick ut ifrån rummet och gick runt i korridoren. Där hade jag sådana fruktansvärda värkar så det fanns inte. Johan fick gå och hålla om mig och jag tog riktiga tag och kramade om Johan varje gång jag hade värkar, så han fick ont i ryggen. Tillslut så fick vi ett annat rum där de tog in mig på och skulle se hur öppen jag var, då var jag helt öppen kl 04.05.. Då fick jag lustgas och fick krystvärkar och snabbt ryggmärgsbedövning, (och jag svär, jag tog i allt vad jag hade).. Visste inte att man hade såna krafter inom sig nästan. För kl 04.26 den 10 mars, så var äntlige våran Robin ute..
Självaste förlossningen gick endast på 20 minuter, och Robin var 2635 g och 48 cm när han kom ut. Lillkillen mådde bra när han kom ut, så de la honom mellan brösten på mig direkt. Den känslan är obeskrivlig för en mamma.
Detta var den lyckligaste stunden i våra liv.. <3


På fredag är redan våran son 1 månad. Tiden bara springer iväg. Mamma och pappa älskar dig otroligt mycket <3