Linda

Det frågar jag dig.. eller vad händer egentligen?, kanske är en bättre fråga till dig. För jag själv vet inte vad som håller på att hända. Eller jo det gör jag, men jag vill nog inte inse det. För allting betyder så fruktansvärt mycket för mig genom alla år som jag har kännt dig. Men det känns inte som om du känner likadant...
Det går tydligen inte att höra utav sig längre. Förutom när du har bråkat med din pojkvän.. för då duger det med någon slags kuratortid hos mig. Jag ska tydligen plåstra om dina sår då. Och ja, det är självklart att jag gör det. Du är ju min vän.. men är jag inte mer värd än så? Någon att prata med när man är ledsen.. ?!
Vi kom ifrån varandra en gång, och det gjort ont så inni helvete... och det var i princip samma sak som hände... vi tappade varandra helt...
Jag vill duga när som helst för dig om du ska vara min vän och detsamma tillbaka. För jag trodde faktist att det var så det funderade. Men det enda vi verkar ha tillsammans nu är pojkvänner...
Men jag trodde att man kunde bry sig om sina vänner då också. För det försöker jag göra så gott jag kan. Johan har inte stängt min värld helt för att träffa mina vänner.. Men det verkar som ni anser att det ska vara så :(....

det gör ont  mig alltihopa, ska du veta............. :'(